<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>Illerägd Feed</title><link>http://blogg.starshineferrets.se/</link><description>Jajamen, varför inte? Med tanke på hur många det är som huserar på det här bygget så är det väl ytterst lämpligt med ett ställe där både jag och alla fyrbenta kan ventilera våra åsikter, gnälla och gnöka över allt möjligt ointressant som rör vår vardag! Kommunikation var väl nyckeln till ett bra förhållande?</description><item><title>Aggrobarn v.3.0</title><link>http://iloapp.starshineferrets.se/blog/blogg?Home&amp;post=52</link><description><![CDATA[ ..eller fjärde träningspasset. Makalös skillnad! inte ett enda pip, fräs, väs eller aggressivt beteende. De slickade glatt pasta ur samma tub, och väntade tålmodigt på klicket utan att bry sig om varandra. Cuz är självklart lite spänd, men slappnar av allteftersom och sträcker sig mot Nox i buren i väntan på godis.     Träningen fortsätter... tror inte jag ska prova att släppa ihop dem innan jag känner mig verkligen säker på att vi gjort framsteg. Däremot klurar jag för fullt på hur vi ska gå vidare sen ;)  
 ]]></description><pubDate>Sun, 27 Nov 2011 21:59:29 +0100</pubDate><category>Träning</category></item><item><title>Önskelista 1</title><link>http://iloapp.starshineferrets.se/blog/blogg?Home&amp;post=51</link><description><![CDATA[ Tänkte samla lite saker jag önskar mig här:     Böcker.... oh yes! Jag älskar böcker! Självklart djurnördar böcker!        http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0964151847       http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0198607210       http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1841696560         * Extern hårdisk (rosa tack :P)     * en sån här eller liknande "Fläkt bricka" till datorn       http://h10010.www1.hp.com/wwpc/se/sv/ho/WF06c/A1-329290-347116-4224042-4224042-4353471-4353474.html           
 ]]></description><pubDate>Sat, 26 Nov 2011 23:43:13 +0100</pubDate><category>Sara Saker</category></item><item><title>Planera sin träning</title><link>http://iloapp.starshineferrets.se/blog/blogg?Home&amp;post=50</link><description><![CDATA[ Jag har fått lära mig att planera träningen är A och O för att lyckas få fram/bli av med de beteenden man vill. Frågan är väl däremot vem tusan det är som ska träna mig i att planera?     Har så mycket saker jag vill träna med mina odjur att det ofta blir svårt att fokusera - ibland byter jag beteende jag vill ha mitt i ett träningspass - vilket inte bara gör det rörigt för illern i fråga men även för mig. Vad är det jag vill ha?      Nästa problem är självklart hur jag ska få fram det. Ofta har jag en plan men väl där inser jag att det inte går, alternativt att det är såpass krångligt att både jag och iller tappar fokus och ger upp alternativt att ingen av oss förstår vad jag är ute efter. Mindre bra helt enkelt.      Sedan har vi nästa problem - jag har en tendens att fastna vid halvfärdiga beteenden. Vi når halvägs till målet, sedan blir jag låst och vågar inte riktigt gå vidare till nästa steg med rädsla att klanta till det och förlora beteendet jag redan fått fram. Vilket är väldigt fånigt, eftersom det är enkelt att gå tillbaka ett par steg och börja om där. Men jag får någon form av scenskräck och kommer inte vidare, förstärker samma beteende gång på gång och vågar inte kräva mer.     Med andra ord är det helt klart en del saker jag behöver jobba på. Dessutom behöver jag bli bättre på att utforma en träningsplan och veta hur jag ska gå vidare om det inte går som tänkt. Samt vilka beteenden jag ska fokusera på och med vem.      Främst använder jag klicker för att träna in/bort beteenden. Att träna konster är mest en kul grej som jag gör med de som är intresserade och visar att de tycker det är roligt.      För tillfället har jag nittiarton träningsprojekt på gång, vissa har jag en bra plan för.. andra är jag nästintill clueless om hur jag ska ta mig ann.      Texten nedan är nog bara av intresse för mig ;)         Cuz I Can:     * "Pang du är död" - en kul grej, som han verkligen uppskattar. Erbjuder beteendet att ligga på rygg flera gånger om dagen när han vill träna. Här har jag däremot fastnat vid att han ligger på rygg och väntar. Att sätta kommando på det har jag inte helt kommit igång med. Vet inte exakt hur jag ska göra - när jag ger kommandot tar det ofta en stund, sedan lägger han sig på rygg. Då är frågan ska jag belöna direkt för att han gjorde det på kommando, eller ska jag vänta tills han gör det gamla beteendet att ligga kvar på rygg en stund?   Här har även mitt pekfinger blivit väldigt intressant då jag ger kommandot... han ska gärna fram och "snutta" på det e stund innan han lägger sig på rygg. Är rädd för att skapa en kedja om jag belönar när han lägger sig sedan....     * Träna bort/minska rädslan för Nox - Nytt projekt. Hittills bara haft 3 pass men har sett en märkbar förändring. Risken som finns här är att jag verkligen kommer att bli låst sedan när han slutar uppvisa rädsla. Vågar jag sätta ihop dem utan något galler emellan trotts att de är lugna när gallret finns? Hur går jag tillväga? Sätter ner dem på golvet rakt av, eller avleder uppmärksamheten? Galler emellan som de frivilligt kan gå runt? Många funderingar men som "tur" är har vi nog en lång väg kvar innan det kommer på tapeten.         Ebony:      * Ebony har jag tränat sedan hon kom hit för drygt ett år sedan. När hon kom var hon rädd för människor (tog nästan 2 veckor innan hon vågade sig i närheten av mig). I sitt tidigare hem var hon tydligen ett "aggressivt monster" som gick till attack mot folk. Sådan har hon inte varit här. Positiv förstärkning varje gång hon söker kontakt samt målträning har gjort att hon alltid tassar runt fötterna på mig och är oerhört social. Man får däremot inte röra henne utan att hon blir mutad med pasta, och även då kan hon rygga undan. Men hon håller sig alltid i närheten, och blir gärna lite väl "gå påig" ibland - och använder då tänderna. Vilket är helt ok för mig eftersom hon bara naffsar löst i kläder, aldrig hud. Men det är med mig. Med andra kan hon få för sig att nypa till i armen eller någon annan kroppsdel om man sitter tillräckligt stilla. Det beteendet had ejag gärna velat få bort. Och tror mig ha en plan. Helt enkelt klicka/belöna all närkontakt då hon inte naffsar i kläder. Resa på mig och gå om hon gör det (eftersom detta beteende helt enkelt grundar sig i att hon vill ha uppmärksamhet). Visserligen blir ignoransen här en typ av bestraffning, men jag tror det är bästa sättet att få henne att förstå hur man bör ta kontakt.      Har måltränat henne innan, men det hade gett bättre resultat att använda min hand som mål, eftersom hon är så kontaktsökande på människor - men där litar jag inte helt på henne. Men förhoppningen är att det kan komma att gå.         Skulle även vilja lära henne acceptera att bli klappad utan muta. Hon har inga problem att bli klappad om man har en vante på sig (antagligen för at hon alltid hanterats med handskar innan hon kom till mig), men är det en bar hand ryggar hon undan. Här har jag använt vante på ena handen och klappat och förstärkt - för att sedan successivt ta av vanten (kasa ner den på handen) - tills hon accepterar att jag gör det med en bar hand.         Mini:      * Pestråtta. Ena stunden är hon världens gosigaste och sover avslappnat i min famn, vaknar och slickar mina händer och ligger kvar och myser. Andra gånger kan jag inte klappa eller ta i henne utan att hon grips av panik. Det jag har försökt med här är helt enkelt att stryka henne över ryggen och belöna. Problemet som uppstår är att hon alltid tror att vi ska leka och backar, hoppar skuttar och poppar som en idiot och är helt omöjlig att vidröra. Så en ny plan behövs här helt klart. Det är själva klappandet och upplyftandet som är problemet när hon är på det humöret. Väl uppe är det inga problem. svårigheten här blir bara att komma igång, eftersom det krävs någon form av kontakt för att börja träningen ordentligt.   Dessutom har jag problemet i att hon lärt sig "gå i cirkel", och erbjuder detta beteende hela tiden så fort klickern åker fram. Får hon inte belöning då (trotts att jag inte gett komandot för beteendet) blir hon frustrerad och går. En fundering har varit att hålla ut min hand och helt enkelt vänta på att hon själv tar kontakt, och förhoppningsvis på sikt ställer sig under min hand eller stryker sig mot den så att jag kan förstärka det beteendet. Hittills har vi inte kommit längre än att hon står och buffar eller slickar på handen och tigger godis (trotts att jag har godiset i andra handen).      * Mera pestråtta. Hon ger sig på de andra honorna i gänget när hon är på det humöret - det börjar med att hon jagar dem lite, men då vrålar de i högan sky, vilket triggar henne, och då blir hon allt mer intensiv i sin "jakt" - vrålet eskalerar och matte blir tokig. Provar just nu att förstärka de få sekunderna hon under bråkets gång inte slåss/kivas aktivt och den andra illern är tyst, samt att distrahera henne från att ens börja jaga dem. Problemet här är att hinna med och vara på rätt plats vid rätt tillfälle. De slåss inte alltid och kan t.om sova ihop. så det är svårt att förutsäga. Dessutom kan hon få panik av att jag kommer skuttandes när hon håller på så. visserligen avbryts det, men det är för att jag uppfattas som något aversivt - och så vill jag inte ha det heller. Men det försvårar helt klart träningen.         Nox:     * Sluta vilja döda Cuz &amp; Mini. Än så länge tränar vi bara med Cuz. Mini är för panisk. Förstärka de få stunder han inte uppvisar aggressivt beteende när Cuz är i närheten. Lära honom att associera Cuz närhet med något positivt (godis).         Samtliga:     ANVÄND LÅDAN FÖR I HELVETE!!!        
 ]]></description><pubDate>Sat, 26 Nov 2011 23:19:20 +0100</pubDate><category>Träning</category></item><item><title>Aggrobarn v.2.0</title><link>http://iloapp.starshineferrets.se/blog/blogg?Home&amp;post=49</link><description><![CDATA[ Aggroträningen fortsätter. Idag tog det ca 3-4 minuter innan Cuz reagerade negativt på Nox och innan Nox flippade ur. Cuz satt med nosen mellan 1-5 cm från Nox nos, utan problem. Lite lite spänd, men han sträckte sig fram själv och de åt pasta ur samma tub. Nox rörde inte en min åt Cuz de första minuterna. Men sen sa Cuz Fräs och pip, och Nox började visa aggressivitet igen. Men efter ett par minuter hade de lugnat sig och kunde äta pasta ihop igen. Så ja... projektet fortsätter helt enkelt!  
 ]]></description><pubDate>Sat, 26 Nov 2011 21:43:05 +0100</pubDate><category>Träning</category></item><item><title>Aggrobarn v.1.0</title><link>http://iloapp.starshineferrets.se/blog/blogg?Home&amp;post=48</link><description><![CDATA[ Kanske dags att göra ett försök att damma av bloggen igen då... får se hur länge det varar helt enkelt. Men i mitt fall är det klart mer praktiskt att skriva ner saker här, istället för på alla miljoner små lappar, sidor i anteckningsblock man aldrig hittar eller i telefonen de få gånger man hittar anteckningsfunktionen.     Just nu pågår projekt hårdträning av illrar... ett projekt som visserligen pågått ganska så länge nu... men jag har inte tappat modet!      För tillfället läser vi även ännu en kurs i Etologi - vilket självfallet gör att man blir ännu mer inspirerad och motiverad.      Sedan Juli har jag utan resultat försökt få Nox att acceptera Cuz &amp; Mini. Det är inte bara det att Nox inte gillar dem... han vill döda dem. På allvar. Jag har haft många svåra sammanförningar mellan illrar tidigare men inget som varit ens i närheten av detta.      Ögonen svartnar för Nox när han ser dem och sa bara mörda. Inget i världen kan få honom att släppa dem tanken om han är i samma rum. Att Cuz &amp; Mini, som annars är väldigt kaxiga mot andra illrar, är paniskt livrädda för honom och bara vrålar i panik när de ser honom hjälper inte heller till.     Nox beteende mot de andra illrarna samt mig har även det tagit en tur mot det sämre. Från att ha fungerat oerhört bra med dem, och varit världens snällaste mot mig, blev han små aggressiv mot oss andra. Det gick så långt att jag inte ens fick lyfta honom, och han gjorde till och med små utfall mot mig i de fall jag närmade mig.      Med andra ord en ohållbar situation för oss alla.      Nox fick börja bo ensam i ett försök att dämpa hans stressbeteende. Det verkar ha hjälpt oerhört mycket - jag får lov att ta i honom igen och han är lika pälitlig som innan vad gäller bitandet. Han fungerar också mycket bättre med de övriga illrarna när de får träffas. Däremot kvarstår hatet mot Cuz &amp; mini.      Det faktum att de båda skriker i panik när de ser honom triggar Nox beteende. Omde båda inte skulle visa sådan uppenbar rädsla för honom, tror jag att de faktiskt skulle kunna gå ihop. Men hur få dem att inte reagera på det viset? Hittills har inget fungerat.         Inspirerad av veckans föreläsning provade vi med klassisk motbetingning. Dvs. att belöna under de få korta sekunder där rädslo/agressivitets beteendet inte visas, samtidigt som man utsätter dem för det som skapar just rädslan/aggressiviteten i kontrollerad dos.      Alltså placerades Nox i bur, och jag höll i Cuz. Mellan pipen, skriken och fräsen, samt Nox aggressiva beteenden belönades varje "lugn &amp; avslappnad" stund med klick och godis för båda två. Detta för att på sik få dem att associera varandra till något positivt, samt att förstå att det har fördelar att hålla sig lugn.         Första sessionen filmades inte, men jag kan lova att det är en markant skillnad i beteendet mellan det och andra sessionen som finns nedan. Första omgången vrålade Cuz betydligt mer och oftare och Nox var betydligt mer aggressiv i sitt beteende.      INgen "quick fix" lösning... det kommer att ta tid, och det är inte ens säkert att det fungerar om man skulle ha dem lösa ihop. Men jag har slut på idéer. Om inte annat är det mycket lärorikt :D    http://www.youtube.com/watch?v=Tdjs27xoalg&amp;feature=youtube_gdata      Ett inspirerande klipp om aggresiv hund &amp; hur beteendet tränades bort   http://www.youtube.com/watch?v=sI13v9JgJu0  
 ]]></description><pubDate>Fri, 25 Nov 2011 21:16:17 +0100</pubDate><category>Träning</category></item><item><title>Projekt utegård</title><link>http://iloapp.starshineferrets.se/blog/blogg?Home&amp;post=47</link><description><![CDATA[ Igår inleddes projekt utegård på landet. Första momentet innefattade en spade, en trasig människa med rörlighet som en 96 åring (aka. moi!) samt en sjuhelvets massa svordomar, pustande och stånkande. Med andra ord operation utgrävning!    Efter ca 2 timmar fick jag hjälp av min bror, och plötsligt gick arbetet betydligt snabbare. Spadtag i storlek med en större matsked gör tydligen inte arbetet speciellt effektivt. Efter mycket om och men så hade vi i alla fall grävt ur gård 1 samt slussen.      På dagens schema står utgrävning av gård 2, leverans av material och sedan om tid finns så tänkte jag börja snickra ihop en botten.     Min kära mor har ju gett upp på mig och min snickarförmåga och tydligen hyrt in snickare (som även byggt hägn på nordens ark!), men vi vet ännu inte när de har möjlighet att börja, så otålig som jag är kan jag ju lika gärna sparka igång bygget, bygga helt åt skogen och låta snickarna komma in och save the day ;)      Bilder på projektet kommer efterhand!      Nu ska jag pallra min ledbrutna kropp ut i trädgården och se om jag orkar lyfta spaden idag!  
 ]]></description><pubDate>Thu, 05 May 2011 09:16:44 +0200</pubDate><category>Pyssel</category></item><item><title>1 maj</title><link>http://iloapp.starshineferrets.se/blog/blogg?Home&amp;post=46</link><description><![CDATA[ Inget nytt på Cherry fronten :( Eller ja.. nytt och nytt.. idioter finns det helt klart gott om! Folk som fortfarande tycke ratt det är sinnessjukt kul att ringa för att jävlas. Fylleringningar på helgerna är tydligen ett spännande inslag på allehanda förfester och liknande.     I en månad har hon snart varit borta... och jag pendlar ännu mellan att helt ge upp hoppet om att hon kommer hem och att på något vis tro att hon en dag bara står utanför ytterdörren. Min finaste :(     Annars är det fullt ös här hemma. För ett par veckor sedan bestämdes att jag äntligen skall tillbringa sommaren på landet. Något jag gjort varje sommar i hela mitt liv fram tills för 2 år sedan. Det finns nämligen inget vettigt ställe att ha en halvmiljon illrar på utan att familjen får frispel. Men nu har vi kommit överens om att jag ska få bygga 2 utegårdar på tomten till ett av våra 2 hus. Så i helgen när jag var på landet för mormors begravning passade jag på att "stega ut" och rita upp hur och vart gårdarna ska ligga. Tanken är att jag ska dit nu i veckan och börja bygga. Men hur detta går vette katten. Jag har tummen mitt i tassen när det kommer till att snickra.. och hur jag ska lyckas bygga ca 25 m2 utegård alldeles själv har jag inte den blekaste aning om. Men på något vis måste det gå!      Tanken är att det ska bli två gårdar, sammanbundna med en sluss (för att förhindra rymningar när jag skal in till dem), och så naturlig inredning som möjligt. Ytan blir ju inte speciellt stor, speciellt med tanke på vad de är vana vid, men jag kan inte göra så mycket åt det. Får kompensera med berikning och låta en grupp i taget få tillgång till båda hägnen då och då för att ge dem lite mer yta ibland.      Det bästa av allt är väl att vi alla slipper sitta i en stekhet lägenhet i Skara i sommar utan direkta vädringsmöjligheter. Barnen kommer att få det betydligt svalare och skönare utomhus i skuggan! Sen kommer jag väl antagligen flytta ut i gården till dem med sovsäck och pannlampa.. men det är en annan femma ;)  
 ]]></description><pubDate>Sun, 01 May 2011 08:41:50 +0200</pubDate><category>Matte ventilerar</category></item><item><title>2 veckor</title><link>http://iloapp.starshineferrets.se/blog/blogg?Home&amp;post=45</link><description><![CDATA[ I 2 veckor har Cherry varit borta nu och jag pendlar mellan att tro att hon faktiskt kommer hem.. till att komma till insikt om att hon kanske aldrig gör det :(     Det känns fortfarande så oerhört overkligt att jag inte vet vad jag ska ta vägen :( Om kvällarna går jag och Nox (min mindre eminenta spårhund men mycket promenad sugna pojk) långa turer, gata upp och gata ner i Skara...men ja... självklart ger det ingenting.      Vet helt enkelt inte mer vad jag ska göra. Vet inte ens om hon verkligen är vid liv :(  
 ]]></description><pubDate>Mon, 18 Apr 2011 22:59:16 +0200</pubDate><category>Matte ventilerar</category></item><item><title>Trasig</title><link>http://iloapp.starshineferrets.se/blog/blogg?Home&amp;post=44</link><description><![CDATA[ Jag känner mig trasig... så oerhört trasig. Klarar inte av att ta tag i någonting. Känner mig tom, orkeslös... sitter mest och stirrar tomt framför mig, eller på min telefon som aldrig ringer med vettiga tips. Åker runt stan i hopp om att få en glimt av henne, även om jag vet att det inte kommer att hända. Går mellan kök och utegård vad som känns som varannan minut... alltid med ett litet hopp i hjärtat om att hon faktiskt ska sitta där i lådan och äta maten som alltid finns utlagd. Men besvikelsen är total varje gång. Vet inte vad jag ska ta mig till...hon måste bara komma hem. Känns som att allt faller sönder här hemma. De andra barnen får självklart mat och det städas... men jag orkar inte engagera mig lika mycket längre...att se de andra skutta runt och leka skär i hjärtat när jag tänker på att jag kanske aldrig mer få se Cherry göra samma sak.     11 dagar har hon varit borta nu...  
 ]]></description><pubDate>Thu, 14 Apr 2011 17:03:15 +0200</pubDate><category>Matte ventilerar</category></item><item><title>Hur går man vidare?</title><link>http://iloapp.starshineferrets.se/blog/blogg?Home&amp;post=43</link><description><![CDATA[ Fortfarande inget nytt om Cherry. Eller ja.. busringande idioter lider jag såklart ingen brist på och jag börjar bli redo att avliva folk snart. Är fulltständigt knäckt. Vet inte vad mer jag ska göra, var jag ska leta. Klättrar fullständigt på väggarna här :(     Vad gör man i en sådan här situation? I en vecka har hon varit borta.. och jag kan bara inte ge upp.. men ändå börjar man fundera på hur man går vidare. Går det? Kan man ens göra det? Jag tror inte det. Jag vill inte. Vill inte ge upp, vill fortsätta hoppas på att hon en dag bara står ute i trädgården och tittar på mig med sina obeskrivligt vackra ögon.      Mina illrar är mina barn, mina bebisar, mina änglar. Var och en är så otroligt speciell (även om folk automatiskt verkar tro att bara för att de är många så är det inga individer för en längre - nämnde jag att folk kan gå och DÖ?) och jag älskar dem alla mer än vad jag kan beskriva.      De som är födda här har dessutom varit älskade sedan innan de tog sitt första andetag, pussade på från det att de bara var några minuter gamla och min kärlek till dem bara växer för varje dag.      Cherry... mitt bajsbär... min skitfia, pestråtta, min stolthet, vackraste tjejja... snälla snälla kom hem. jag vet inte vad jag ska göra om du inte kommer hem :( Din syster saknar dig lika mycket som jag och går runt här hemma och letar efter dig. Snälla kom hem igen!  
 ]]></description><pubDate>Mon, 11 Apr 2011 11:20:37 +0200</pubDate><category>Matte ventilerar</category></item></channel>
</rss>
